Att våga misslyckas

Jag har läst mycket i Anne-Marie Körlings bok "Läraren inom mig" den senaste tiden. Det jag fastande för mest var att det är viktigt att våga prata om det som inte har gått så bra - att våga misslyckas och sedan våga dela med sig av det till sina kollegor. Att därigenom se att man kan utvecklas mycket i sin profession.

Jag började fundera på hur jag hanterar misslyckanden. Vågar jag prata om det? Låter jag misslyckanden leda till utveckling eller blir enda effekten att jag känner mig som en sämre lärare som inte gör om och förbättrar?

Det jag har kommit fram till är att jag är ganska rädd för att misslyckas. Och helst vill jag inte prata om det. 

Dock fick jag mig en rejäl tankeställare då jag läste Anne-Marie Körlings bok och har bestämt mig för att försöka ändra på detta. Jag har bestämt mig för att ta med mig tankarna om misslyckanden till mitt arbetslag. Kanske kan vi tillsammans lyfta frågan och hjälpas åt att se utvecklingen i att inte alltid lyckas?

/Karin