Tittade in på twitter i dag och såg att Anne-Marie Körling, som är ny läsambassadör, hade en föreläsning där hon bl.a. pratade om att "Ett barn som inte kan läsa är inte ett problem utan ett uppdrag".
Detta får mig att fundera vidare på undervisning i stort och på att vi alla hamnar i situationer som inte alltid går att lösa så lätt. Detta leder mig också fram till frågan hur man tänker då? Tänker man att det i första hand är eleven som måste ändra sig eller tänker man att det är man själv som lärare som tänka om, fundera på om man kan göra på något annat sätt o.s.v.
Detta betyder dock inte att jag tror att allt går att lösa själv och jag säger inte heller att läraren gjorde fel från början. Men kanske skulle man oftare kunna tänka att vi får tycka att det är svårt, att vi får ta hjälp av andra när vi inte lyckas och att detta är helt okej?
Våga berätta om det som inte går bra och våga förändra med hjälpa av andra? Lättare sagt än gjort, men vi kanske tillsammans kan jobba för att skapa ett sådant arbetsklimat?
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar